Jag vill bara gråta ut allt, men jag kan inte.
Jag vill gråta för pappa, för ångesten jag lever med, för ensamheten jag känner och för att jag faktiskt är ledsen men det kommer inga tårar.
Jag kan känna hur dom bränner på insidan men jag får inte ut dom. Kroppen orkar liksom inte gråta. Förstår inte riktigt vad det är med mig, har nog aldrig varit såhär fysiskt trött i hela mitt liv, mitt upp i all stress och press och ångest så kommer en kroppslig trötthet och värk. Vad är det här? Jag är 24 år gammal inte 84! Men det känns så.. Och så fort jag gör något så blir jag helt slut, att städa hemma, ta en promenad, träffa vänner, ja det mesta jag gör resulterar i trötthet. Och inte sover jag bättre för det. Skumt hur kroppen fungerar ibland.
Mötet ang pappa som vi hade idag gick helt okej.
Jag hoppas nu att det blir en förändring till pappas fördel. Och att han får det bättre.
Fy fasiken va idag är en dån dag då jag saknar den gamla pappa. Min pappa!
Vill inte se honom sjuk mer och veta att det aldrig kommer bli bättre. Min insida går sönder. Jag saknar pappa!!
Var rädd om dom ni älskar!
Och var rädda om er själva! ♥
Kramas mycket och ofta. .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar