Det är fruktansvärt att ha en massa ångest. Längesen jag kände mig såhär hjälplös och liten nu. Arbetsträn i ngen tar fruktansvärt mycket energi och att varje dag när jag ska till jobbet vakna med oro och ångest för om jag ska klar av dagen. Är inne på vecka två nu och haar totalt gjort fyra dagar. Jag undrar hur länge till jag ska ha sån här fruktansvärd ångest över att åka dit. När jag väl är där känns det okej, oron över att bli dålig där hänger kvar någonstans i bakhuvudet men jag känner att jag klarar av att koncentrera mig på arbetet. Jag tycker det är riktigt kul att träffa kunder och kunna hjälpa dom, gillar även att gå och greja, fronta och städa i butiken. Frukostrasten och morgonmötet är det värsta, då kan jag inte fokusera utåt längre utan blir sittandes med mina tankar och alla runt mig. Jag slutar liksom andas så fort jag hör frukostsignalen. Hur ska jag nånsin ta mig ur det här? När ska jag sluta vara rädd för panikattacker? Och allt som kan orsaka panikattacker. Känner på ett sätt att den sociala fobin jag öed av för flera år sen var lättare att träna bort. Den var ett riktigt helvete den med men på något sätt visste jag precis när och varför paniken kom. Det vet jag inte riktigt längre så jag vet inte vad jag ska utsätta mig för heller. En fobi går ju endast att träna bort genom exponering, att utsätta sig för det man är rädd för, men hur ska jag utsätta mig för panikattacker?
Imorgon är sista dagen på den här veckan. Kommer kännas som en befrielse när den är över! På fredag är det midsommar och jag och Anna har bestämt oss för att ta det lugnt nu. Kanske åka in till Liseberg en sväng sen bara vara. Skita i allt traditionellt firande med fylla och stök. Bara hon och jag lugnt och skönt. Jag har ju ändå vart så gott som nykter de senaste åren och fastän jag varit iväg på div midsommarfiranden så har det inte känts särskilt givande. Sista midsommar som var rätt kul var för några årsen då vi grillade och spela spel, lekte lekar och umgicks ett gäng. Drack några öl och jag var väl lugnast i gänget där men mådde ändå rätt okej :)
Nästa vecka jobbar jag morgon igen och det är skönt att bara vara och samla energi tills dess, det kommer nämligen behövas..
#önskarjagvarnormal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar