Ligger sömnlös men jättetrött..
Kan inte få tankarna att sluta snurra.
Hur ska jag orka med att ställa ultimatum och be en av dom som ligger mig närmast om hjärtat att välja. Mig, livet, glädjen eller skiten, pesten och det som kommer förstöra? Valet låter kanske enkelt för dom flesta. Men det är inte självklart för alla.
Ibland är valet svårt när det värsta för en själv är det som dödar ångest och smärta för stunden men ger dig men för livet.
Du var den som lärde mig musiken, du skyddade mig alltid från de som kunde skada mitt hjärta.
Är det någon som klarar detta är det du ♥
Jag tror på dig men nu vill jag inte hjälpa dig hålla huvudet över ytan, du måste tappa andan, sjunka ner och räcka mig din hand så jag kan hjälpa dig upp. Men du måste hjälpa till själv, du måste själv vilja upp på land igen. Helt och hållet, upp ur vattnet, fötterna på jorden, men ett steg i taget.
Jag ser hur smärtan skadar,
Hur det enkla blir det självklara,
Och hur det tunga blir lätt för stunden,
Hur såren tillfälligt läker men ärren blir allt djupare.
Du är inte ensam, jag är här.
Du ser mig inte nu. Men jag är här hos dig. Du har mig, och även om det inte känns så, du har oss.
Vi kommer hjälpa dig genom smärtan, men bara om du vill lämna den bakom.
Jag har bara en av dig och det är du.
-Jag älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar