Skojiga krav

Jag har inte alltid lusten och orken att vara ''skoj'' längre. Jag måste acceptera att det ser ut så just nu och det blir inte bättre av att känna trycket utifrån att man ''måste'' hitta på roliga saker hela tiden. Speciellt inte när jag tydligen ska vara initiativtagaren till det hela.
Att ta mig upp och ut på morgonen just nu är en kamp. Att orka göra det man måste är påfrestande, men jag vet att det kommer att bli bättre. Det är iallafall det jag får höra. Men jag känner just nu att dom som trycker på måste sluta med det, jag ställer ännu högre krav på mig själv. Krav jag inte klarar av. Och när jag då inte kan leverera blir jag besviken på mig själv och hamnar ännu längre ner. Ta ett steg tillbaka för jag kommer stanna upp och fundera nu.
Fundera på hur jag vill ha det. Och vilka som ska ingå.
Jag ska försöka lära mig att släppa dom jag inte behöver runt om mig med, dom som ändå inte gör mycket nytta just nu.
Men det är svårt för man vill inte vara ensam.
Kanske är dags att rikta mina krav utåt, mot andra, istället för mot mig själv?