Jävla ångest!
Fram och tillbaka hela helgen har jag haft en massa ångest och panikkänslor
Utan att jag egentligen vet varför.
Måste ju finnas någon extrem diagnos för det här.
Känns onaturligt att ha såhär mycket ångest.
Och ändå har jag haft andra saker att fokusera på, men den här jäkla känslan vägrar släppa.
Någon som känner igen sig?
Känner mig otrygg i mitt egna sällskap, otrygg med andra, ja, otrygg för det mesta.
Ibland känns det som om att jag blir uppäten inifrån av alla känslor, alla intryck.
För första gången på länge tog jag en stesolid idag, hjälpte sådär, och jag vet att den kommer att trigga igång lite abstinens imorgon.
Åt stesolid i våras och somras, alldeles för mycket, märkte att jag fick smått abstinensbesvär efter ett tag.
Det började klia på armarna, jag blev rastlös och fick sjuka ångestattacker, men oftast utan panik.
Huvudet sa liksom till mig att jag behövde mer stesolid, började få panik när min läkare tvekade att skriva ut mer och började ifrågasätta hur mycket jag åt av dom. Så jag slutade, innan jag satt helt i det.
Nu fungerar dom mer som en trygghet, jag vet att jag har några ifall det värsta skulle hända, ifall paniken skulle komma och aldrig gå över, vilket den ju givetvis gör, och då slipper man ju tabletterna.
Dom är skit verkligen men faktiskt dom som hjälper bäst mot paniken.
Har även atarax och lergigan som "behovsmediciner"
Ataraxen blir man ju extremt trött av, lergiganen är bara på 5 mg så en sån kan jag ta och sova på ibland, dom funkar hyfsat faktiskt, även om man blir trött och smått seg av dom med.
Nä, nu har jag väl skrivit av det negativa..
Som sagt har jag haft annat att fokusera på i helgen med.
I fredags var jag sjukt nervös, skulle få besök.
Känner mig helt låst då och får typ panik.
Som tur var hade jag Anna och Karolina som stöd på WhatsApp (Ja, jag är en tönt)
Tyckte nog att jag klara det ganska bra, men hade spänt mig hela dagen så var jätte trött.
Vaknade med hjärtklappning asså, haha.
I lördags skulle vi ut och fira Sara som fyllt år, men efter lite ändrade planer blev det bara jag och Karolina. Vi var nere på andra lång och tog varsin öl, min var alkoholfri då jag körde, men ändå :)
Idag skulle jag egentligen ätit lunch på stan men som sagt så satt ju paniken i, velade fram och tillbaka och kunde inte riktigt släppa alla tankar om allt som oroar mig och bara en sån grej som att äta, dessutom på stan, blev en megagrej. DummaJäklaPanik!
Och att äta ute är inte min starka sida heller, får lite smått panik bara jag tänker på det.
Maten har bara blivit jobbigare och jobbigare igen.
Hur som helst, det slutade med att mitt "fredagsbesök" kom hit och kramades lite med mig, kände mig lugnare ett tag sen var det dags att skjutsa honom (Ja, det är en han :)) till flygplatsen.
Känt mig tom hela kvällen nu, kan inte riktigt sätta fingret på allt då det är en massa konflikter inombords.
Saknar, men rädd för att låta någon komma nära.
Vill, men rädd för kraven.
Nu är det iallafall tomt och ensamt..
Ensamt och otryggt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar