Skriver av mig lite igen..
Fortfarande trött, fruktansvärt seg och känner mig tom.
Idag är en sån dag då det mesta känns tungt, trodde på nått sätt att dom dagarna skulle vara borta.
Vill bara bli mig själv igen.
Saknar mig själv, vart tog jag vägen?
Ligger och väntar på att min bror ska komma hit, vill inte vara ensam..
Orkar inget just nu, vill ha tillbaka min energi. vara glad igen.
Konflikterna i mitt huvud känns bara ännu värre.
Väntar och väntar på att detta ska släppa, försöker göra saker, men kommer inte alltid ihåg vad jag tycker är roligt, eller vad jag brukar tycka är roligt. Känner mig frånvarande idag och vill nog mest sova igen.
Längtar efter våren, solen och sommaren.
Finns så mycket jag vill göra, så mycket jag vill se.
Så trött på försäkringskassan nu, vart sjukskriven sen oktober och väntar fortfarande på ersättning.
Allt bara växer just nu.
Är det såhär det ska vara resten av livet? Ska jag alltid ha ångest eller är den till för att göra mig starkare för att jag är ämnad åt något stort?
Hur vänder jag på det? Hur kan jag lägga om energin som ångesten tar från mig och lägga den på något värdefullt?
Någon som lyckats med det nångång?
Brukar försöka måla och skapa när det är som värst men lyckas inte direkt omvandla ångesten till kreativitet, hade jag kunnat det hade jag nog lyckats med stordåd ;)
Because you are everywhere i go,
and when i close my eyes it's you i see..
Om du bara visste hur mycket jag tänker på dig,
och hur mycket mitt huvud inte vill lyssna på resten av min kropp.
Hur mina hjärnspöken försöker säga till mig att låta bli, hur mycket dom skrämmer mig.
Och hur mycket mitt hjärta bara vill ha dig här, vara nära dig.
Om du bara visste..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar