Ångesten blir så påtaglig när jag är ensam med.
Kan inte placera alla känslor inom mig, för vad jag känner vad liksom.
Känns som om jag saknar något..
Längtar tills fredag, då kommer min mamma hem från Gotland.
Känner nog bara en person som är mer mammig än mig ;)
På något sätt känns allt lite tryggare när mamma är hemma i Göteborg.
Mamma är ju den som funnits där jämt, och nu är hon helt plötsligt på andra sidan Sverige.
Löjligt va?
Men mamma var min bästa vän under mina tonår, hon var den enda jag kunde prata om allt med.
Och även om jag inte alltid lyssnat på hennes råd har hon alltid funnits där.
Nu är det som ett avstånd mellan oss, inte bara geografiskt.
Jag saknar att ha min mamma som min bästa vän.
Jag saknar att vara liten och bara kunna krypa upp hos mamma när jag är ledsen.
Jaja, dags att bli vuxen nu kanske ;)
Igår var jag hos min moster, hjälpte henne tvätta och plocka undan julsaker.
Sen november 2011 har hon varit rullstolsbunden.
Hon fick amputera ena benet då, och i augusti 2012 fick dom amputera andra benet.
Jag brukar försöka få dagarna att gå genom att åka ut till henne.
Hjälpa henne med div grejer. Tycker på ett sätt om att vara där, hon bor ute i Kärra där jag är uppväxt.
Finns massa minnen där ute, både bra och dåliga. Men mest bra tror jag :)
"I´m going crazy, living this way.."
Måndag . Tisdag . Onsdag . Torsdag . Fredag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar