Ångestsyster och systers ångest

Haft en mysig kväll hos min ''ångestsyster'' Anna. Vi har kollat mello och pratat lite skit :)
Tack för ikväll gumman, är så glad att jag har dig i mitt liv!

Blev plötsligt avbruten hos Anna av att min mamma ringde mig, hon hade min lillasyster i andra luren.
Min syster hade en panikattack och ville att jag skulle komma till henne.
Det var hennes första riktiga panikattack, och förstod inte riktigt vad som hände i kroppen mer än att hon kände panik.
Jag åkte dit och kunde verkligen känna energin och känslan hos henne. Kommer så väl ihåg min första panikattack, min första panikattack när jag hade social fobi och min första panikattack jag hade utan att jag kunde koppla den till något yttre.
Där emellan har jag haft massa och där efter ännu mer. Men en panikattack är alltid en panikattack, en fruktansvärd känsla som sprider sig och förlamar ens logiska tänkande. Men vi har alla olika sätt att tänka, och hantera en panikattack på. Vissa blir så rädda för att det ska komma tillbaka att hela deras liv blir uppochner och rädslan för en ny panikattack blir mer och mer handikappande. Andra tar det mer för vad det är, tolkar signalerna mer logiskt och inser att det ''bara'' är en panikattack. Jag tillhör tyvärr den första kategorin, jag har utvecklat en rädsla för attackerna och tolkat dom som tecken på att jag både håller på att dö och på att jag håller på att bli galen, eller att något annat hemskt ska hända. Det som var skönt med det som hände min syster ikväll var att hon kunde göra en mer logisk koppling själv, hon kunde se att hon vart stressad den senaste veckan och förstå ått det hon upplevde nu faktiskt bara var en panikattack. Tillsammans pratade vi om vad det kan ha berott på och på hur hon kan göra om känslan och paniken uppstår igen. Vi är inte alltid bästa vänner hon och jag och vi är så olika varandra som två systrar kan vara. Men jag kände mig stolt över att hon själv förstod vad som hände, och att hon inte tolkat paniken på det sättet som jag många gånger har gjort.
Där är ytterligare en grej vi är olika på. Hon är starkare i grunden än mig, medan jag har fått jobba mig stark.
Vi är alla väldigt olika vi människor, men det är alltid lika fascinerande att se hur samma situation kan utlösa så olika reaktioner. Ingen individ är den andra lik.
Och jag är väldigt stolt över min  lillasyster ikväll!

Nu blir det några avsnitt av true blood här i soffan :) och jo, på tal om stolt så är jag riktigt stolt över Anna som utmanar en av sina stora rädslor ikväll! You go girl!

Kram och god natt,
Sanna