Fakta vs. Verklighet

^Fakta

Panikångest och paniksyndrom

Uttrycket ”jag får panik” används rätt flitigt och ofta på ett skämtsamt sätt. För den som verkligen har upplevt panik i form av en panikattack är det allt annat än skämtsamt. Inte sällan leder den hemska upplevelsen till ett besök på akuten, där den drabbade får höra att det ”bara” är en panikattack och inget att oroa sig för.

Alla har vi väl någon gång varit med om att känna oss smått panikslagna. Uppstressade till max, med hög puls och en känsla av att det här kommer aldrig att gå vägen/det här kommer jag aldrig att hinna. Det man i psykiatrisk bemärkelse menar med panikångest eller en panikattack är inte riktigt samma sak, men visst finns det en viss likhet.

De kroppsliga reaktionerna är i princip desamma, även om intensiteten skiljer sig åt. I båda fallen är kroppen inställd på fara, vilket innebär att en rädsloreaktion har utlösts och att kroppen är förberedd för flykt. Bland annat så slår hjärtat fortare för att snabbt kunna pumpa ut blod och syre till musklerna, matsmältningen prioriteras bort och syret omfördelas så att lårmusklerna får en extra dos, medan hjärnan får lite mindre än vanligt (vid akut fara har man ändå ingen tid att fundera, då gäller det att handla snabbt och instinktivt).

Om faran består av ett annalkande lejon, så lägger man benen på ryggen och springer, och då får man ju verkligen nytta av kroppens tillfälliga och fiffiga omfördelningar av resurser. Problemet med en panikattack är att det inte finns något konkret objekt att springa ifrån – och då hamnar fokus på det som händer i kroppen istället.


Det man kan uppleva under en panikattack är: bultande hjärta eller hastig puls, svettningar, darrningar eller skakningar, en känsla av att tappa andan, kvävningskänslor, smärta eller obehag i bröstet, illamående eller obehag i magen, svindel, ostadighetskänslor eller matthet, overklighetskänslor, rädsla att mista kontrollen eller bli tokig, dödsskräck, domningar eller stickningar, frossa eller värmevallningar.

Den här obehagliga upplevelsen i form av en panikattack kan förekomma i samband med andra ångesttillstånd, exempelvis vid social fobi. Då kan den drabbade oftast förutse att attacken ska komma och kan se en tydlig koppling till den situation som utlöst panikattacken.

Men en del drabbas av plötsliga panikattacker till synes utan anledning och då blir rädslan riktad mot själva panikattacken, man skulle kunna säga att man blivit rädd för sin egen rädsla.

Har man återkommande panikattacker som upplevs komma som en blixt från klar himmel och dessutom en ihållande oro för att få nya attacker eller en oro för vad attackerna kan leda till (att man ska dö, tappa kontrollen, bli tokig eller svimma), ja då kan det vara så att det handlar om diagnosen Paniksyndrom. 

^Verkligheten

^{Ja, i stort sätt är det så det är.}

^{Jag känner mig allt som oftast otrygg och rädd för att paniken ska komma.}

^{Jag har en ihållande ångest och har haft det ganska länge nu, vilket har orsakat ett depressionstillstånd, jag är ofta ledsen. Men väldigt bra på att dölja hur ledsen jag är. Lyckas ibland även dölja det för de som står}

^{mig nära.} 

^{Anledningen till det är att jag egentligen  vill vara glad.}

^{Meningen är inte att ljuga för någon, eller att "luras". Jag önskar oftast inget hellre än att man kunde se rakt igenom mig, krama mig och säga att det är okej att vara ledsen.}

^{Men för mig har det blivit ett försvar, att inte visa att jag är ledsen. Att inte visa mig "svag"}

^{Men att inte visa det har knappast gjort mig "gladare" eller fått mig att må bättre, snarare tvärtom.}

^{Men man tänker oftast, "hur kul är det för dom att vara med någon som bara är ledsen?"}

^{eller att i vissa fall gång på gång få höra "ryck upp dig"} 

^{- tack, hade jag kunnat det så lätt hade jag gjort det..}

^{Jag underhåller också min panik med att undvika vissa situationer, vilket i sin tur spär på känslan av att vara misslyckad, värdelös och ensam.}

^{Den klassiska "spiralen", "den onda cirkeln". Allt underhåller varandra.}

^{Känslor föder känslor och ovanor som blir vanor.}

^{Jag vill inget hellre än att bryta detta mönster men just nu har jag en period där jag inte riktigt klarar det, har mycket press utifrån just nu, många krav och många som drar i mig.}

^{Vilket drar igång en massa känslor inom mig, press och krav på mig själv och samvetskval.}

^{Allt detta vet jag inte hur jag ska hantera just nu. Förväntningarna jag har på mig själv är förmodligen värre än de som andra har, garanterat.} 

^{Känner mig ganska tom i huvudet just nu och känslan av orkeslöshet ligger och tynger.}

^{Är det du som är galen eller världen som är sjuk?}

^{Så många tappar det och spårar ut}

^{Vad som än väntar oss när vägen tar slut}

^{Det är inte du som är galen, nej det är världen som är sjuk}

^{Sök i ditt hjärta efter vägen ut}

^{I denna prövning är det svårt att finna ljus}

^{Men det är inte du som är galen, kom ihåg det!}

^{- Pantad och såld: av Kapten röd}