Saknar..

Känslan av att känna sig helt ensam har infunnit sig..
Jag verkligen hatar den känslan, så mycket ångest över den.
Känner hela tiden att det är nått fel på mig som aldrig kommer ur det här.
Ångestklumpen växer och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Allt känns mörkt idag, trots att jag börjat "kursen" på spira.
Kände mig inte alls hemma, hade två små panikattacker under introduktionen idag.
Saknar den "gamla" Sanna nu, saknar att vara pigg och glad och att ha ångesten under kontroll.
Saknar mitt gamla jobb och min mamma. Saknar min pappa och känslan av lugn som idag verkligen lyser med sin frånvaro.
Ångesthelvete!
Känner mig så besviken på mig själv nu.. Vad vill jag?
Varför kan jag inte bara veta det..

Strax ut för lite "jobb", och idag har jag sällskap av min lilla Sara :)

KRAM