Ligger på soffan och är väldigt uttråkad.
Borde kanske trotsat vädret och tagit mig ut och gjort något.
Nu ligger jag här och tänker för mycket!
Tänker på vad jag vill i livet, vad jag borde och vad jag ska göra.
Tänker iallafall framåt och på nu liksom och inte bakåt. Förutom när det gäller en grej.
Är jag fortfarande kär på riktigt och har det tagit mig så lång tid att fatta eller är det bara så att jag saknar någon och känner mig ensam? Hmm. Mycket frågor.
Behöver nog få ur mig lite av detta men vet inte hur, eller på vilket sätt.
Längtar på nått sätt tillbaka till då, hur allt kändes och hur det var. Inte till paniken runt om men saknar att ha det där lugnet mitt i kaoset. Känslan av att kunna koppla av och bara vara, skratta och ha kul utan att känna mig ledsen samtidigt.
Är det bara att vara glad jag saknar, eller är det det vi hade som jag saknar?
Vet inte vem jag ska ställa frågorna till eller om någon annan än jag själv kan svara på dom.
Saknar men ändå inte.
Vill kunna åka dit bara sådär utan att min panikångest stoppar mig. Hade jag inte haft den så vet jag att det hade funkat!
Hade jag bara vågat trotsa den, men det gör jag inte. Den är för stark och jag tvivlar på att den kommer försvinna. Någonsin.
Vet verkligen inte hur jag ska nå mina mål längre.
Ja, tredje inlägget för idag. Mycket tankar.
Allt som var så rätt är nu ett enda stort fel,
Vi som var, hur vi var, att vi var, när vi var,
Vi två finns inte längre mer.
Du är du och jag är jag,
Hur kunde något så fint, gå så fel?
Du har tagit över mina tankar,
Du äger min kropp och det är fel.
Fel fel fel.
Allt som var så rätt är nu ett enda stort fel..
Suddiga tankar, tack och god natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar